Monk

http://se.youtube.com/watch?v=F2s6LZUdYaU

GOD JUL!

Roaming Sweet Sheep

Om nyttan av RSS

Alla nyheter som har med hanteringen av informationsflödet på webben att göra upplever jag först och främst, instinktivt, som en belastning och något som jag hoppas slippa bry mig om när jag blir pensionär. Ja, det stör mig. Stressen i det dagliga arbetet identifierar jag i så hög grad med webb, det vill säga främst e-posten och all oro den genererar. Jag känner en ökande ovilja att lyssna till käcka tekniker som pratar amerikanska och förklarar hur lätt och lekfullt det är att använda Google och YouTube och... Jag lyssnade här om dagen på C. G. Hammarlund när han introducerade 10-årsjubileet av Sveriges bilradio i SvT:s arkiv. Det är inte klokt: man får höra nästan HELA signaturmelodin först och sedan CG:s omständliga presentation av programmet. Alla melodier spelas efter att de presenterats och efter en kort paus. Efter melodin följer ytterligare en kort paus. CG börjar inte prata i melodin, inan den tagit slut. Det är visst Ulf Elfving som började med det i Sverige. Nu är det alltså dags för ännu en nyhet som har med informationsflödet att göra: RSS. När jag kommit över min känslan av allmän teknikfrustration begriper jag att det här är något jag bör ge en chans. Jag inser att det betyder att jag måste lägga om mina rutiner vid morgonens första besök i datorn, efter inloggning, kollen av e-post (med alla identiteter och lösenord) bör jag titta in i min Google reader. Och, det fungerar. Det är lät att använda. Men, behöver jag det? Gör det mitt arbete bättre, värdefullare för dem jag är satt att betjäna? HUR mycket bättre blir det? Hade jag kunnat tillföra min dagliga arbetsinsats mer värde om jag ägnat min tid åt något annat än att plöja igenom RSS-flöden? Till exempel: druckit kaffe med min kontorsgranne som är djuplärd i musikteori, inspelningsteknik och musikhistoria och som har en levande kritisk blick för det mesta som händer i vår musikaliska omgivning? Jag tror att jag föredragit det senare, om jag ska vara ärlig, särskilt om jag hade haft en god kaka till kaffet. Men, RSS ska få en chans. Det är nytt för mig och flödesrapporterna har ännu inte börjat strömma in. Om det kommer in intressanta saker får jag börja fundera på hur jag ska sprida dem på ett rationellt sätt. Och varför har inte Musikhögskolans nya hemsida RSS? Och så vidare...

Kritik av den negativa uppbyggligheten

"På senare tid har ett märkligt fenomen fått fäste i kulturen. Ett konstverk, en handling, en utsaga bedöms inte längre efter om de är sköna, goda och sanna, utan efter om de bryter mot regler, gör uppror mot det konventionella eller angriper etablerade tänkesätt. Överskridandet av normer och provokationen mot inrotade uppfattningar framställs som viktigare än de positiva resultaten, avståndstagandet viktigare än ställningstagandet. Från att ha varit idéer hos ett fåtal filosofer, konstnärer och bohemer har denna negativism efterhand blivit en ideologi för den breda massan. Den radikala kritiken bedrivs nu av stadgade akademiker och ansedda debattörer, den gränsöverskridande konsten hänger som kitsch i var mans hem, och ett till folkrörelse uppsvällt avantgarde letar frenetiskt efter nya värden och former att kränka." Stjernfelt: Kritik av den negativa uppbyggligheten (baksidestexten).

Blog babble

"In the web 2.0 revolution, audience and author have become one and we are transforming culture into cacophony. When amateurism is celebrated and anyone with an opinion can publish a blog, post a video on YouTube or change an entry on Wikipedia, the distinction between expert and amateur becomes dangerously blurred. We are facing the law of digital darwinism, the survival of the loudest and most opinionated."Intressant, tycker jag! Boken är av Andrew Keen och heter "The cult of the amateur : how today's internet is killing our culture and assaulting our economy".